Familjespel

Skip Bo spelas med en egen kortlek på 162 kort och går ut på en enda sak: att bli av med sin stockhög före alla andra. Runt den meningen har spelet levt i snart sextio år, från en kortlek som trycktes hemma i Texas till en av Mattels mest sålda familjeprodukter. Nedan går vi igenom hur spelet faktiskt fungerar, var det kommer ifrån och vilka beslut som skiljer en van spelare från en nybörjare.

Kortleken bestämmer spelets rytm

De 162 korten fördelar sig på 144 nummerkort, tolv stycken av varje siffra från 1 till 12, plus 18 Skip Bo-kort som fungerar som jokrar och kan spelas som vilket nummer som helst. Just den fördelningen är hela poängen. Med tolv exemplar av varje siffra är sannolikheten att en trea dyker upp densamma som för en tia, och spelet blir därför en fråga om ordning snarare än om tur i dragningen.

Varje spelare får en stockhög: 30 kort vid två till fyra deltagare, 20 kort vid fem eller sex. Bara det översta kortet ligger uppåtvänt, och det är det kortet du hela tiden försöker bli av med. På bordet byggs upp till fyra bygghögar, alltid från 1 till 12 i stigande ordning oavsett vem som lagt korten. När en hög nått tolv plockas den bort och korten går tillbaka till draghögen.

En tur handlar om att välja rätt kort att göra sig av med

Du börjar din tur med fem kort på hand. Sedan får du spela ut kort på bygghögarna från handen, från toppen av din stockhög eller från någon av dina fyra egna slänghögar. Spelar du ut alla fem handkorten drar du fem nya och fortsätter i samma tur, vilket är hur de långa svitarna uppstår i ett bra parti. Turen avslutas genom att du lägger ett kort på en av dina slänghögar.

Det låter enkelt, och grundreglerna är enkla, men själva spelet ligger i det sista draget. Slänghögarna är nämligen dina egna framtida resurser, och samtidigt en gåva till motståndarna: det du lägger överst ser alla, och en tvåa på fel hög kan låsa dig i flera varv. Skip Bo-korten är den andra klämman. De löser vilken lucka som helst, men de är också det enda som kan ta dig förbi ett tolvkort som ingen har.

Skip Bo är en kommersiell version av ett mycket äldre spel

Spelet uppstod inte i ett förlag. Minnie Hazel Bowman, kallad Skip, från Brownfield i Texas började 1967 tillverka en förpackad utgåva av ett spel hon spelat länge, och gav den sitt eget smeknamn. Kortleken trycktes till en början i mycket liten skala och såldes lokalt.

Grundspelet var då redan gammalt. Skip Bo är en kommersiell variant av Spite and Malice, ett spel utan skyddad upphovsrätt som i sin tur kommer ur Russian Bank, även kallat Crapette, med rötter i Double Klondike. De två spelen existerar sida vid sida och är alltså inte samma sak under olika namn: Bowmans bidrag var en snabbare uppsättning regler och, framför allt, en egen kortlek i stället för tre blandade vanliga lekar.

1980 köpte International Games rättigheterna och gav spelet sin standardiserade lek med dedikerade jokrar. Mattel förvärvade bolaget 1992 och ger fortfarande ut spelet, numera i flera utgåvor. En mobilversion för iOS släpptes av Magmic i september 2013 och digitala varianter finns sedan dess på de flesta plattformar.

Taktiken avgörs av stockhögen, inte av handen

Nybörjaren spelar det som går att spela. Den vane spelaren räknar baklänges från sin stockhög. Ligger en sexa överst är varje femma på bordet plötsligt värdefull, och varje bygghög som närmar sig fem är en möjlighet du ska vara beredd att ta.

Tre principer bär det mesta. Håll slänghögarna organiserade genom att lägga liknande eller fallande nummer på samma hög, så att du kan spela flera kort i rad senare. Spara Skip Bo-korten till de lägen där de faktiskt frigör stockhögen i stället för att bränna dem på att fylla en lucka tidigt i en byggnadshög. Och håll ett öga på motståndarnas översta stockkort, eftersom du ibland ska avstå från att bygga en hög vidare bara för att inte servera dem exakt det nummer de väntar på.

I lagvarianten, där två lag delar på arbetet, byter avvägningen karaktär. Partners har en gemensam stockhög att tömma och sitter varannan i turordningen, vilket gör att det ofta är rätt att lämna en hög halvfärdig åt sin medspelare. Kommunikation om kort är däremot inte tillåten, så det handlar om att läsa bordet snarare än att göra upp.

Ett kortspel utan insatser ligger utanför spellagen

Skip Bo runt köksbordet är inget spel om pengar, och därmed ingenting som spellagen reglerar. Lagen gäller spel om pengar och andra vinster med ett värde i pengar, och rena sällskapsspel utan insatser hamnar utanför. Detsamma gäller flera andra sammanhang, till exempel spel som inte kostar något att delta i, som Spelinspektionen har en egen genomgång av.

Det är också skälet till att Skip Bo passar från ungefär sju års ålder och funkar lika bra i väntrummet som på julafton. Vill du i stället läsa om spelautomater och nya slotssläpp finns den delen av sajten samlad i vår slotsguide, och där gäller helt andra förutsättningar: åldersgräns, licenskrav och en matematik som alltid ligger hos huset.

Ett parti i sammandrag

Fyra spelare, alltså 30 kort i varje stockhög och 120 kort bundna där redan från start, av totalt 162. Det säger något om varför partier drar ut på tiden: nästan tre fjärdedelar av leken ligger låst i stockhögarna och ska ut genom fyra bygghögar, ett kort i taget och i stigande ordning. De 18 jokrarna är det enda som kortar den vägen, alltså i snitt drygt fyra per spelare i ett fyrmannaparti. Den som använder sina fyra på rätt ställen vinner oftare än den som spelar dem så fort de dyker upp.

Roliga kortspel behöver sällan mer än en kortlek och ett bord, men valet beror på hur många ni är och hur lång stund ni har. Nedan går vi igenom sex spel som täcker de flesta sällskap, från snabba familjespel till kvällslånga partier, med tonvikt på de regler som oftast återges fel.

Överblicken

Skitgubbe, som också heter Mjölnarmatte

Här behövs en rättelse som ofta upprepas i listor över kortspel: Skitgubbe och Mjölnarmatte är samma spel. Namnen Mas och Mjölis förekommer också, och ursprunget spåras till det finska Myllymatti, alltså mjölnaren Mats. Att räkna dem som två olika spel är en av de vanligaste förväxlingarna på området.

Spelet har två faser. Alla får tre kort och resten läggs som talong. I första fasen spelas stick om två kort där färg saknar betydelse, och den som lägger högst tar sticket. Efter varje utspelat kort fyller man på till tre från talongen, och de kort man vinner sparas till nästa fas. När talongen tar slut är det sista kortet trumf i fas två.

I andra fasen gäller det att bli av med korten. Du måste följa färg och lägga högre, eller trumfa. Kan du inte, tar du upp korten som ligger. Den som sist sitter kvar med kort förlorar och blir skitgubbe. Vi går igenom hela regelverket, inklusive varianten där man lägger stegar, i vår egen guide till Skitgubbe.

UNO för blandade sällskap

UNO spelas med en egen lek på 108 kort i fyra färger, med siffror från noll till nio och ett antal specialkort. Alla får sju kort, resten blir draghög och det översta kortet vänds upp. Du lägger ett kort som matchar färg eller siffra, och kan du inte drar du ett kort.

Specialkorten blir ofta fel i beskrivningar. De fyra som finns är Dra två, som tvingar nästa spelare att dra två kort och stå över, Byt riktning, som vänder spelordningen, Stopp, som hoppar över nästa spelare, samt Byt färg, som finns i två varianter där den ena också tvingar nästa spelare att dra fyra kort. Något separat vändkort utöver dessa finns inte.

Har du ett kort kvar ska du säga uno. Blir du påkommen med att inte ha sagt det drar du två kort. Vinnaren av omgången får poäng utifrån vad de andra har kvar på hand, och man spelar till en överenskommen poänggräns.

Hjärter, utan trumf

Det här är spelet som beskrivs fel oftast. Hjärter har ingen trumffärg alls, och påståendet att spader skulle vara trumf hör hemma i ett annat spel. Fyra spelare får tretton kort var, den som har klöver två spelar ut den, och därefter måste alla följa färg om de kan. Högsta kortet i utspelad färg tar sticket.

Poängen är straffpoäng. Varje hjärter ger ett poäng och spader dam ger tretton, alltså 26 poäng i leken. Hjärter får inte spelas ut som första kort i ett stick förrän färgen har brutits, vilket sker när någon lagt hjärter i ett stick de inte kunnat följa färg i.

En regel gör spelet taktiskt: tar du samtliga 26 poäng i en giv får de andra 26 poäng var i stället för du. Det kallas att ta alla och är den enda anledningen att medvetet samla poängkort. Spelet går till en överenskommen gräns, ofta hundra poäng, och den med lägst poäng vinner.

Rummy för den som gillar att bygga

Rummy finns i många varianter men principen är densamma. Du drar ett kort från talongen eller från avläggshögen, kan lägga ut giltiga kombinationer och avslutar turen med att lägga ett kort på avläggshögen.

Två begrepp blandas ofta ihop. En svit är tre eller fler kort i följd i samma färg, till exempel hjärter två, tre och fyra. En triss är tre kort av samma valör i olika färger, till exempel tre sjuor. Kortens poängvärden vid slutuppgörelsen varierar mellan varianter, så kom överens om dem innan ni börjar, särskilt om essets värde.

Bluffstopp bygger på dolda kort

Här ligger en detalj som avgör om spelet fungerar. Korten läggs med baksidan uppåt, alltså dolda, samtidigt som du säger vad du lägger. Det är hela poängen: ingen kan se om du talar sanning.

Turordningen följer valörerna, och den som misstänker en bluff säger till. Då vänds korten. Stämde påståendet får utmanaren ta hela högen, stämde det inte får den som lade korten ta den. Först utan kort vinner. Spelet är som bäst med tre till sex spelare och fungerar från ganska unga åldrar, eftersom reglerna är få och avläsningen av de andra är det som avgör.

Bridge för den som vill fördjupa sig

Bridge spelas av fyra i två par som sitter mitt emot varandra. Först budas ett kontrakt, alltså hur många stick paret åtar sig att ta och vilken färg som ska vara trumf, eller om given spelas utan trumf. Budgivningen är också ett informationsutbyte med partnern inom ramen för ett budsystem.

Därefter spelas tretton stick med krav att följa färg. Paret som tog kontraktet får poäng om åtagandet infrias och minuspoäng annars. Bridge kräver mer inläsning än de övriga spelen här och spelas i klubbar och tävlingar, men det är också det enda spelet i listan där två personer kan bli riktigt skickliga tillsammans.

Fler spel med egna genomgångar

Utöver de här har vi skrivit fullständiga regelguider till några spel som förtjänar mer utrymme: Stress för två spelare med snabba reflexer, Skip-Bo för familjer med barn från sju år, och Chicago som kombinerar pokerhänder med stickspel och avgörs vid 52 poäng.

Kom överens om husreglerna innan första given oavsett vilket spel ni väljer. De flesta kortspel finns i lokala varianter, och de fem minuterna sparar en diskussion mitt i partiet.